Vi upphör i natt IV
Det vilda växer,
Rankor klättrar upp längs verandan,
Vildvin äter ur husgrunden.
En längtan ut och bort,
Från rotlöshet och enformighet.
Vi lämnar huset bakom oss med ytterdörren öppen,
För att släppa in det vilda ute i snåren.
Tiden leder oss djupare inpå skumtimmarna.
Fotstegen vi lämnar i sanden är det enda som vittnar om vår visit,
Innan det att tidvattnet slickar sina sår och spåren försvinner.
Klockorna lämnade vi på köksbordet,
Skorna står kvar i farstun.
Barfota, tidlösa i en solnedgång som blöder över skymningen.
Skratten pärlar genom vindarna,
Och blandas ut med svartfåglarnas sorglösa konversationer.
Vassen bildar en bädd på stranden,
Och himlens ögon öppnas och vakar natten igenom.
Rödvinet gör oss tunga och unga,
Och sakta sjunger vinden oss till sömns.
Sorglöst, tidlöst, meningslöst.
Rankor klättrar upp längs verandan,
Vildvin äter ur husgrunden.
En längtan ut och bort,
Från rotlöshet och enformighet.
Vi lämnar huset bakom oss med ytterdörren öppen,
För att släppa in det vilda ute i snåren.
Tiden leder oss djupare inpå skumtimmarna.
Fotstegen vi lämnar i sanden är det enda som vittnar om vår visit,
Innan det att tidvattnet slickar sina sår och spåren försvinner.
Klockorna lämnade vi på köksbordet,
Skorna står kvar i farstun.
Barfota, tidlösa i en solnedgång som blöder över skymningen.
Skratten pärlar genom vindarna,
Och blandas ut med svartfåglarnas sorglösa konversationer.
Vassen bildar en bädd på stranden,
Och himlens ögon öppnas och vakar natten igenom.
Rödvinet gör oss tunga och unga,
Och sakta sjunger vinden oss till sömns.
Sorglöst, tidlöst, meningslöst.
