Barndomsland
Med ansiktet ut mot kylan och handlöst utför stup,
Vakandes med ögon som redan sett allt,
Och som dömt verkligheten vid första anblick.
Tvetydigheten i ett andetag, självklarheten i ett stilla regn,
Det efemära i födsel, det eviga i väder, vind och våg,
Oceaner har strömmat genom timglas,
Saltmärkena växer fraktaler längs glasytorna,
Och blodroserna växer under träden.
Livlös och drömmande, under träden där vi lekte som barn,
Ett post-nostalgiskt koma, död men drömmandes,
Bortglömd men drömmandes, i ett limbo mellan gungorna.
Tångbankerna ramar in den bergsbeklädda horisonten,
Svartfåglar finner ro bland sina kala träd i skymningen,
Deras barn lämnas som vittnen om det vittrande,
Städerna längs kustlinjen,
Grävlingar, vildvin och glassplitter,
Och blodroserna växer under fönsterbläcket.
Skådar världsalltet födas, förökas och förångas,
Båtar föds från horisonten och välkomnas i havens djup,
Bryggan våra morföräldrar byggt visar de förlista vägen,
Genom saltvindar och gråväder.
Vakandes med ögon som redan sett allt,
Och som dömt verkligheten vid första anblick.
Tvetydigheten i ett andetag, självklarheten i ett stilla regn,
Det efemära i födsel, det eviga i väder, vind och våg,
Oceaner har strömmat genom timglas,
Saltmärkena växer fraktaler längs glasytorna,
Och blodroserna växer under träden.
Livlös och drömmande, under träden där vi lekte som barn,
Ett post-nostalgiskt koma, död men drömmandes,
Bortglömd men drömmandes, i ett limbo mellan gungorna.
Tångbankerna ramar in den bergsbeklädda horisonten,
Svartfåglar finner ro bland sina kala träd i skymningen,
Deras barn lämnas som vittnen om det vittrande,
Städerna längs kustlinjen,
Grävlingar, vildvin och glassplitter,
Och blodroserna växer under fönsterbläcket.
Skådar världsalltet födas, förökas och förångas,
Båtar föds från horisonten och välkomnas i havens djup,
Bryggan våra morföräldrar byggt visar de förlista vägen,
Genom saltvindar och gråväder.
