Försenade liv
Vi glömde dagen och tiden,
Vi ritade blommor i sanden,
Vi gömde ungdomens tvivel i bersån,
Vi gick barfota genom regnvåta, nygröna ängar.
Vi glömde vår börda och dansade igen,
Vi lät natten rusa förbi likt skenande tåg,
Vi gömde våra hjärtan i sanden,
Vi glömde rosorna i vattenbrynet när vi promenerade hem.
Gården höljdes i vårens daggvåta lyster och just då,
Då visste jag att jag ville spendera en livstid där,
Där i ditt sällskap.
På gården, på bänken, den grå stenhällen,
Den kalla granit vi en gång vuxit ur.
Och humlesnåren växer över stenbänken där vi spenderade vår sista vår.
