Publicerad 2014-02-16 02:25:26 i Poesi,
Vi badar i ljus, vi badar i hav.
Stränder av guld och bly,
Snäckskalen som rakblad under nakna fötter.
Och vattnet är för grunt för dykning.
Vasstrån blåser dystra symfonier i vinden.
Algblomning och brännmaneter,
Saltkristaller och tångskogar.
Och vattnet är för grumligt för dykning.
Sommaren somnar och molnen föds ur gryningen.
Vinet smakar järn,
Sommarklänningen färgas röd.
Och blodet rinner som olja under broarna.
Publicerad 2014-02-13 20:11:00 i Poesi,
Bländad och klarvaken,
Ökensand och aska dansar genom håret.
En tystnad så öronbedövande,
En tomhet så bländande,
Ett landskap så dömande och drömmande.
Ögon fixerade vid gränsen mellan himmel och land,
Och förfallet äter långsamt bort all färg.
Publicerad 2014-02-13 20:06:16 i Poesi,
Blodiga naglar och blåslagna ögon,
Uppskrapade knogar och ärrade armveck.
Ett liv offrat för sömn, lugn, ro.
Ett liv offrat för nästa fix.
Publicerad 2014-02-13 09:01:57 i Poesi,
Han vaknar upp till en stegrande ångest allt eftersom alkoholdimmorna tynar bort,
Men inte en ångest över att ha gjort misstag,
Utan en ångest över att återigen vara nykter.
Publicerad 2014-02-11 01:25:23 i Poesi,
Minnet av dig gror,
Törnskog i sinnet,
Damm i mina vener,
Blod lika tjockt som kåda.
En tom ängslan,
En onämnbar längtan, saknad.
En metallisk smak,
Av hopplöshet och självförakt.
Tiden har stannat,
Gitarren huserar fler och fler spindelnät,
Ansiktets ärr och fåror speglar åren som gått,
Trots att det bara känns som dagar.
Publicerad 2014-02-10 01:58:04 i Poesi,
Mänskligheten slukar ödemarken,
Städerna slukar mänskligheten,
Öknarna slukar städerna,
Haven slukar öknarna.
Otaliga civilisationer,
Sjunkandes mot okända oceangravar,
Kvar vid ytan;
Väderbitna monument från en värld som ligger bortom mannaminne.
Publicerad 2014-02-09 16:30:00 i Poesi,
Fotsteg i snön som bara vill gå i cirklar,
En måne som vägrar lämna himlen åt sin bror,
Kyla som sjunger i vinden och viskar över isarna,
En vinter i glömska; en årstid som drömmer om nya tider.
Snön faller, och världen ligger i tystnad.
Publicerad 2014-02-09 16:26:36 i Poesi,
Ett hav,
Ett hav av dimmor,
Där allt;
Då, nu och framtid,
Smälter samman.
I blindo,
Utan känsla för tid eller rum;
Ett statiskt tomrum;
Ett fängelse för sinnet.
Skuggor från alla världens åldrar,
Apatiska, katatoniska, inlåsta,
Bortom känslor,
Bortom världen.
(Mer fiktivt drama än poesi, men ändå.)
Publicerad 2014-02-08 20:53:00 i Poesi,
Jag ser världen dö var natt.
Var dag är den sista,
Fram tills det att ytterligare en föds,
Kanske, om lyckan är med oss?
Jag ser världen dö var natt.
Jag ser fåglarna fly var höst.
Jag ser löven gulna.
Jag ser livet mörkna.
Publicerad 2014-02-07 20:23:27 i Poesi,
Tio år av outtalade ord,
Impregnerade i väggarna,
Frusna i luften,
Som dimmor eller damm.
Läppar som skälver,
Av längtan,
Av ordlös saknad,
Av åren som lämnat ärr.
Publicerad 2014-02-06 22:31:00 i Poesi,
Sovande stad,
Sömnlösa gator.
Levande ljus,
Döda skuggor.
Galaxer i nattens sken,
Mångator längs kusten,
Vandrandes med en stolthet,
Som aldrig blivit brusten.
Ögon lika öde som natten,
Drömlös igen,
Sömnlös igen,
På tröskeln till nya dimensioner,
På tröskeln till nya depressioner.
Ovetskap, helt utan skuld,
En alkoholinducerad dröm av rök och guld.
Publicerad 2014-02-06 22:23:20 i Poesi,
Bläck, blod, olja,
Diesel, vodka, tårar,
Aceton, kvicksilver, uran.
Publicerad 2014-02-05 22:40:00 i Poesi,
Glömde att simma,
I motljus med vattenytan som tak,
I vitblekt tyngdlöshet,
Timma efter timma.
Livet reducerat till en sista ljusstrimma,
Bortom känslor, bortom andetag,
Bortom liv, lust och längtan,
Metallisk stumhet och vattenfyllda lungor.
Den blå kylan och strömmarna,
Vaggar mig till ro under min nedstigning.
Gråskalorna tonas upp,
Och jag insluts i en utomvärldslig dimma.
Sjögräset bildar en bädd,
Och dimmorna slukar allt ljus.
Det enda jag vet,
Är att jag inte längre är rädd.
Låt mig blomma,
Låt mig drömma,
Låt mig glömma.
Publicerad 2014-02-05 02:02:00 i Poesi,
Du glömde bort gungställningen där ändlösa timmar flutit bort.
Du glömde bort det gamla sjukhuset vi lekte i som barn.
Du glömde bort alla löften som lämnats innanför kuddfortets väggar.
Du glömde bort husen vid havet där du lovade att vi skulle ses igen.
Naturens hand har försiktigt, varsamt, vist,
Lämnat sin slöja över platserna från mina minnen.
Lekplatserna nedanför sjukhuset ligger bortom tiden,
Rost och vildvin har gjort dem till sitt hem.
Järnrör och benpipor,
Murkna bänkar och ledsna fåglar.
Grävlinghusen blommar av förfall,
Bortglömda, osynliga ting,
Önskningar och viskningar,
Som fortfarande lever i väggarna,
Som inget annat önskar,
Än en varm famn att få vila i.
Husgrunder och minigolfbanor i skogsbrynet,
Mellan träd som torterats av havets vindar.
Grå stillhet och tomma fönster,
Gömda små liv,
Som väntar på att få levas.
Kuststaden har lämnats åt saltvindarna,
Havet och stranden förtär centimeter för centimeter.
Dammet i sinnet och de av naturen förtärda lekplatserna,
Lämnas som ett sista fyrljus åt eftervärlden,
Och alla de minnen som murknar med husen.
Publicerad 2014-02-05 01:35:00 i Poesi,
Vassen leker inte längre i vinden,
Fåglarna har tystnat.
Inte ens vågorna har något mer att säga.
Himlen i mörka virvlar,
Träden i plågade gester,
Djuren i grunda gravar.
Sanden är uppblandad med aska,
Grå fotsteg dansar längs stranden,
Bortom allt annat levande,
Lyckligt ovetande,
Eller ungdomlig dumdristighet,
Och ignorans.
Stigen till mormor är täckt av snår,
Landsvägen hem har sköljts bort,
Limbo har mulnat,
Svalt världen hel,
Och spottat ut en billig kopia,
Av en bortglömd mästares tavla.
Hoppandes från sten till sten,
Försöka att inte halka och falla i,
Längs mörka strandkanter,
I livets yttermarker.
Publicerad 2014-02-05 01:34:26 i Poesi,
Struktur, förfall, upprepning.
Struktur, förfall, upprepning.
Sandslott i tidvattnets väg,
Hus i tornadolandskap.
Livet,
Bygga, döda, förbättra,
Bygga, döda, förbättra,
Bygga, döda, ge upp.
Publicerad 2014-02-04 02:17:31 i Poesi,
Världen är en vacker plats,
Och döden skrämmer mig inte längre.
Med ett tillräckligt stort leende,
Tindrande ögon och rak rygg,
Så kan lögnen nästan kännas äkta.
Världen är en vacker plats,
Och döden skrämmer mig inte längre.
Upprepa som ett mantra,
Tro på ihåligheten i din egen röst,
Gråt dig till sömns,
Du är bortom all tröst.
Världen är en vacker plats,
Och döden skrämmer mig mer än någonsin.
Publicerad 2014-02-03 02:31:19 i Poesi,
Ordlöshet.
Transperans.
Sorglöshet.
Tvivelaktighet.
Tystnad.
Dagdrömmar.
Regn.
Nyheter.
Resonans.
Skulpturer.
Ro.
Orsak.
Klaustrofobi.
Iver.
Resa.
Andas.
Segla.
Avsluta.
Publicerad 2014-02-03 02:14:15 i Poesi,
Natt eller tidig morgon,
Spelar det någon roll?
En första kopp te,
I det stigande ljuset.
Första tåget hem,
Efter en av alla de nätter,
Av äventyr och utforskningar.
Dröm eller verklighet,
Spelar det någon roll?
Tiden lämnar imma på rutorna,
Klockornas visare leker kull.
Ljuset värmer ansiktet,
Metallens kyla mot huden,
Verkar avdomnad och avlägsen.
Liv eller efterliv,
Spelar det någon roll?
Glädjen och den momentana euforin,
Känns äkta.
Trots avsaknaden av liv i tågvagnen,
Så känner jag mig hemma.
Aldrig ensam,
Aldrig övergiven.
(Inspirerad av "First Train Home" av Imogen Heap.)
Publicerad 2014-02-03 02:13:58 i Poesi,
Lyktor längs bergets krön,
Änglar av vitt som leker i snön.
En längtan bort,
Eoliska harmonier,
Nya horisonter.
Frosten skär igenom,
Växer rosor genom själen.
Stillsamheten tillsammans,
Med den eviga tjälen.
Dagar av mörker bytes ut,
Allt i detta liv lider mot ett slut,
Den eviga grönskan gömmer sig,
Bortom stugans knut.
