Publicerad 2014-06-24 20:52:00 i Poesi,
We hold hands and dream our physical bodies towards the clear skies as stars implode and the universe embrace us in our euphorical downfall. Worlds behold through the ether, the cogwheels and the clockworks and the fabric of our fragile but divine lifeline.
Publicerad 2014-02-27 21:33:02 i Poesi,
Drömmer androider om regnbågar?
Publicerad 2014-02-27 21:32:42 i Poesi,
Vänskapen blommade men ångloken var terränggående och järnvägsbolaget insisterade på att naturen inte hade en plats här.
Publicerad 2014-02-26 22:25:30 i Poesi,
Det vilda växer,
Rankor klättrar upp längs verandan,
Vildvin äter ur husgrunden.
En längtan ut och bort,
Från rotlöshet och enformighet.
Vi lämnar huset bakom oss med ytterdörren öppen,
För att släppa in det vilda ute i snåren.
Tiden leder oss djupare inpå skumtimmarna.
Fotstegen vi lämnar i sanden är det enda som vittnar om vår visit,
Innan det att tidvattnet slickar sina sår och spåren försvinner.
Klockorna lämnade vi på köksbordet,
Skorna står kvar i farstun.
Barfota, tidlösa i en solnedgång som blöder över skymningen.
Skratten pärlar genom vindarna,
Och blandas ut med svartfåglarnas sorglösa konversationer.
Vassen bildar en bädd på stranden,
Och himlens ögon öppnas och vakar natten igenom.
Rödvinet gör oss tunga och unga,
Och sakta sjunger vinden oss till sömns.
Sorglöst, tidlöst, meningslöst.
Publicerad 2014-02-26 22:25:00 i Poesi,
Slut ögonen. Svälj ytterligare en tablett.
Bli vacker i dina egna ögon. Bygg dig ett värde, i dina egna ögon.
Publicerad 2014-02-26 08:27:42 i Poesi,
Industrierna har gått under jord,
En värld av slaveri, sot och sorg.
Kvinnor, barn och män,
Långt bortom den sol de lärt sig att älska.
Sotet och dammet täcker alla ytor,
I tunnlar som naturen sagt upp.
Världen gror i underjorden.
Publicerad 2014-02-24 22:06:54 i Poesi,
Själ utan en suverän stat; utan ett suveränt skal.
Publicerad 2014-02-24 22:06:27 i Poesi,
Myller, mögel, förruttnelse.
Blek, tårfylld, stinkande.
Reducerad till damm och aska.
Publicerad 2014-02-23 21:59:09 i Poesi,
Tunnlar, tunnlar,
Kalejdoskop.
Avgrund, avgrund,
Feberyra.
Stalaktiter, stalaktiter,
Ktoniska mardrömmar från djupen.
Publicerad 2014-02-23 14:59:34 i Poesi,
Dammråttorna har byggt bo i mina vener.
Publicerad 2014-02-20 18:09:00 i Poesi,
Väderkvarnar som jagar svalor,
Fabriker som bygger moln.
Solstrålar som dansar över sädesfälten,
Bokskogar som lägger ett tak över världen.
Skymningsstrålar, filtrerade genom löven,
Och svampmoln växer i horisonten.
Publicerad 2014-02-19 21:01:00 i Poesi,
Antagna grundpelare,
Obekväma och kaotiska.
En avsaknad av logik,
Ett känslomässigt axiom.
Publicerad 2014-02-19 20:58:42 i Poesi,
En värld byggd på slutsatser,
Utan minnen och känslor.
Ett evigt nu,
Och var sekund som passerar är en ny verklighet.
Publicerad 2014-02-18 21:44:00 i Poesi,
Månens ben bär dig mot stranden.
Havet speglar tomheten inom dig och ovan dig.
Bortom dig.
Torr och fuktig kyla, en rysning, våt omfamning.
Steg för steg i okända land, silversfärer lämnar din kropp.
Frusen tystnad, statiskt, dött ljus.
Midnattspromenader mot nya, okända djup.
Publicerad 2014-02-18 21:40:09 i Poesi,
Dagdröm eller illusion?
Önskan eller mardröm?
Himlen rensas och temperaturen sjunker,
Luften fryser och frostblommorna börjar växa.
Fåglarna lämnar jorden,
Deras kroppar flyter mot land och stormen tilltar.
Malströmmar växer fram ur himlavalvet,
Och kylan fryser mina andetag.
Publicerad 2014-02-17 20:42:00 i Poesi,
En kalejdoskopisk smältdegel av en tidsålder,
Fragment och färglösa pigment,
Askan från alla skogar vi bränt,
Pulver och sot som vi blandar ut,
Svavel och kvicksilver, uran och krut,
För att åter måla upp, lysa upp,
Finna avslut.
Publicerad 2014-02-17 20:29:48 i Poesi,
Lakanen; vingar,
Det öppna fönstret; en portal,
Fallet till marken; en startsträcka,
Den hårda marken; ett nytt liv.
Publicerad 2014-02-17 01:06:00 i Poesi,
Tusen segel mot ingentingheten,
Orden tog slut för årtionden sedan.
Liv på övertid,
Och slutligen;
Slut på jakten efter nästa gryning,
Grönska, ungdom och evigheter.
Publicerad 2014-02-17 01:05:51 i Poesi,
Vagga mig till ro vid världens ände,
När jorden slutligen somnar in denna afton så vet vi båda, vi känner det;
Det finns ingen väg tillbaka,
Det finns ingen morgondag,
Allt vi någonsin stått för upphör.
Här.
I natt.
Dimmorna i en krans kring en blödande solnedgång,
Tårfyllda ögon sluts och värmen strömmar från din kropp.
Våra livs igenkalkade timglas försöker hålla kvar sina sista sandkorn.
Havsvindarna försöker sjänka tröst,
Ljuset ger upp sin kamp,
Suckar.
Slocknar.
Den stora sömnen öppnar sig.
Publicerad 2014-02-16 02:27:00 i Poesi,
Känsla utan en kännare,
Tystnad utan lyssnare.
