kalejdystopi.blogg.se

Du glömde bort gungställningen där ändlösa timmar flutit bort.
Du glömde bort det gamla sjukhuset vi lekte i som barn.
Du glömde bort alla löften som lämnats innanför kuddfortets väggar.
Du glömde bort husen vid havet där du lovade att vi skulle ses igen.

Naturens hand har försiktigt, varsamt, vist,
Lämnat sin slöja över platserna från mina minnen.
Lekplatserna nedanför sjukhuset ligger bortom tiden,
Rost och vildvin har gjort dem till sitt hem.

Järnrör och benpipor,
Murkna bänkar och ledsna fåglar.

Grävlinghusen blommar av förfall,
Bortglömda, osynliga ting,
Önskningar och viskningar,
Som fortfarande lever i väggarna,
Som inget annat önskar,
Än en varm famn att få vila i.

Husgrunder och minigolfbanor i skogsbrynet,
Mellan träd som torterats av havets vindar.
Grå stillhet och tomma fönster,
Gömda små liv,
Som väntar på att få levas.

Kuststaden har lämnats åt saltvindarna,
Havet och stranden förtär centimeter för centimeter.
Dammet i sinnet och de av naturen förtärda lekplatserna,
Lämnas som ett sista fyrljus åt eftervärlden,
Och alla de minnen som murknar med husen.