kalejdystopi.blogg.se

Denna bloggs syfte är för mig att ventilera min tankar, känslor och åsikter. Om allmänheten finner nöje i att läsa om mitt innersta jag så står denna blogg till ert förfogande. Men bloggens huvudsakliga målgrupp kommer för alltid att vara jag själv.

150510 - 22:01

Publicerad 2015-05-10 22:03:49 i Reviderad dagbok,

It's nighttime and I'm on tracks again. The light of a new dawn is rushing towards me with its thundering, metallic drones.

It's not my dreams that led me here this time. I went here all by myself. Not to admire the view or to satisfy my need to feel the cold rocks and wood beneath my bare feet.

No. I do not wish for this, quite the opposite. But, who can really resist that rippling light when it comes rushing to embrace you?

It has waited - I have waited, but tonight.
Tonight, we're uniting for the first time
Kommentarer (0)

150426 - 22:47

Publicerad 2015-04-26 22:58:42 i Reviderad dagbok,

Det kändes som om jag flytt världen under veckor, kanske till och med månader. Helgen och dess lustfyllda distraktioner hade distanserat mig från min vanligtvis grå och stillsamma vardagsmonotoni så till den milda grad att jag fann det svårt att återanknyta, finna samband och fortsätta där mina studier gjort sitt uppehåll föregående vecka. Min kropp kändes skör och mitt febriga sinne lika så, då ångesten, utan takt eller blygsamhet knackade på min port och steg på utan att vänta på mitt medgivande.

Han sitter med mig i rummet nu, i sin grå ytterrock, fortfarande fuktig från den mulna våraftonens lättsamma regnfall. Han vill tala, men jag vill bara springa - naken ut i det fuktiga, månbelystra mörkret. Den grå herren upplyser mig vänligt om att sådana vansinneståg aldrig skulle realiseras av en rationalist av min grad och givetvis har han rätt. Därför talar vi, allt medan mitt sinne springer fritt där ute i det våta mörka - upp och ned längs esplanaden utan att tänka eller stanna upp. Mitt skal sitter kvar, blottad inpå mina bleka ben i den grå herrens närvaro. När svetten formar fraktaler längs min ryggtavla tackar mannen för samtalet och beger sig utan vidare ut i natten. Jag sitter kvar med ekot av mina flämtande andetag medan mitt sinne fortfarande flyr verkligheten längs esplanaden. Rummet känns tommare nu. Jag känner mig slutligen ensam i min egen närvaro.
Kommentarer (0)

Om

Min profilbild

Blanksteg

https://soundcloud.com/blanksteg

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela