Livets yttermarker
Vassen leker inte längre i vinden,
Fåglarna har tystnat.
Inte ens vågorna har något mer att säga.
Himlen i mörka virvlar,
Träden i plågade gester,
Djuren i grunda gravar.
Sanden är uppblandad med aska,
Grå fotsteg dansar längs stranden,
Bortom allt annat levande,
Lyckligt ovetande,
Eller ungdomlig dumdristighet,
Och ignorans.
Stigen till mormor är täckt av snår,
Landsvägen hem har sköljts bort,
Limbo har mulnat,
Svalt världen hel,
Och spottat ut en billig kopia,
Av en bortglömd mästares tavla.
Hoppandes från sten till sten,
Försöka att inte halka och falla i,
Längs mörka strandkanter,
I livets yttermarker.
