kalejdystopi.blogg.se

Glömde att simma,
I motljus med vattenytan som tak,
I vitblekt tyngdlöshet,
Timma efter timma.

Livet reducerat till en sista ljusstrimma,
Bortom känslor, bortom andetag,
Bortom liv, lust och längtan,
Metallisk stumhet och vattenfyllda lungor.
Den blå kylan och strömmarna,
Vaggar mig till ro under min nedstigning.
Gråskalorna tonas upp,
Och jag insluts i en utomvärldslig dimma.

Sjögräset bildar en bädd,
Och dimmorna slukar allt ljus.
Det enda jag vet,
Är att jag inte längre är rädd.

Låt mig blomma,
Låt mig drömma,
Låt mig glömma.