Svaveldrömmar
Bländad och klarvaken,
Ökensand och aska dansar genom håret.
En tystnad så öronbedövande,
En tomhet så bländande,
Ett landskap så dömande och drömmande.
Ögon fixerade vid gränsen mellan himmel och land,
Och förfallet äter långsamt bort all färg.
