Brunnar
Alla eldar har slocknat och våra kroppar svalnade av,
Nu kallare än de berghällar vi en gång karvats ur.
Vi kan fortfarande se stjärnorna från botten av våra brunnar,
Och ovan hör vi staden vända sig i sömnen och släppa ut sitt sista andetag.
Sedan, vi föll. Föll för evigt. Vår jordsliga boning efterlämnades och glömdes bort.
Allting förmultnade och vi sammansmälte med den karga berggrunden.
