kalejdystopi.blogg.se

Den kom som fjärilar i stilla rymd,
Ett fönster stod öppet mot världen,
Med en ensam skymningsstråle,
Och en pelargon gungandes i vinddraget.

Den kom under natten då de sov,
En svärta som bara natten kunde dölja,
En svärm av malar mot en osynlig flamma,
En miasma som ingen längre mindes.

Vintern kom men inga eldar syntes,
Vinden provade sig fram bland skrymslen och sprickor,
Tunga fällar silade månljuset,
Och andetagen ångade allt svagare.

I rummet dansade malarna,
I ett plötsligt tomrum,
Där röken från andetagen upphört,
Och pelargonen sedan länge vissnat.