190119 - 21:28
Svarta linjer växer fram mellan kullerstenarna,
En månstrimma målad i sot,
Tunna, vertikala skiftningar i luften,
Som växer uppåt.
En orenhet, eller en själslig komponent,
En utdöd art eller en försvunnen skatt,
Som flyr tjälen och vintervägarna,
Mot någonting högre, avlägset och annorlunda.
Avund kan skönjas i ögonen hos den ansamlande folkskaran,
Skimrande i ögon som inte ser massan,
Men hur de suktandes blickar norröver,
Och önskar att de kunde gro vingar.
Ögonblicket flyr oss snart och folkströmmen fortsätter,
Trots att alla kan känna att någonting fattas;
Någonting kärt som flytt oss, tillsammans med en momentan dröm;
Om att lyfta mot någonting bättre.
